Lizenka

Hade semester måndag och tisdag för att arbeta onsdagen. Idag har jag varit på barnmottagning på sjukhuset med Skruttungen för att kolla hans astma, vilket ledde till nya rutiner i medicinering. Mera medikamenter... Men tänk så mycket värre det kunde vara! Det blir man ständigt påmind om, när man ser sig lite omkring. Vi gjorde pricktest och den superpedagogiska allergisköterskan som gjorde pricktest blåste såpbubblor och ritade en traktor (MYCKET snyggare än de som hans mor brukar få till) på hans handled innan hon började låta som olika djur och växter (!) för att kunna sticka honom lite.

Vi har ju ännu inte lyckats hitta en ny familj till Sirius så nu efter dagens samtal med doktor och sköterska så har jag beslutat att vi måste avliva honom. Sedan är det dags för en pälsdjurssanering, vilket inte vill säga lite, bara för att vara på den säkra sidan. Det finns tydligen något medel man kan köpa också för att torka överallt med.

Imorgon ska jag åka till Härnösand för att tillsammans med arbetskamraterna föreläsa i en halvtimme. Det gäller att vi gör det bra, när vi måste spendera ca. 6 timmar i bil för detta...

Och sedan är det helg... Min hemtenta som vi fick veta skulle vara inne 2 maj, skall tydligen vara inne den 29 maj... Lite fånigt, då det är klämdag måndag och sedan röd dag i dubbel bemärkelse. Men det är väl vad man får hålla sig till och alltså har jag inga problem med vad jag ska hitta på lördag och söndag... Och sedan blir det kort arbetsvecka, IGEN! Toppen!

Min tidigare kommentar angående "elaka svägerskor" har jag sett väckt en reaktion! Vill bara tillägga att det faktiskt efterfrågats av EN av dessa svägerskor. Och vad kan man annat göra än att försöka uppfylla sina läsares önskemål? Tänkte dock att pocketversionen av bloggen kanske ändå smäller högre, och de smaskiga historierna har jag planerat att förlägga dit ;)

Ett av mina stora dåliga samveten (har ganska många, GLÖM att man bara kan ha ett) är en kartong som står här bakom mig i bokhyllan med en massa små inköp till väninnan H. Och hon fyllde år för typ snart fyra månader sedan... Och idag fylldes den på... Hann nämligen med lite shopping efter läkarbesöket... det är som knark (fast egentligen vet jag ju inte det exakt, men det låter bra)! Och det var det jag ville komma till, så otäck den är den där tillfredsställelsen att göra av med pengar på en massa prylar man egentligen inte är i behov av! Går det tillbaka till någon gång i urhistorien när vi kvinnor skulle samla på allt, typ örter och så'nt? Det känns ju i alla fall lite bättre om man tänker så, att det kanske sitter någon sorts urkraft i en, som man liksom inte kan rå för! Karlar har ju en hel del prylar för sig som de gör bara för att de är karlar och då är det helt okej, typ inte kan låta bli att klia sig i skrevet in public och så...

På Minuten inspelningen vi var på på Radiohuset var helt LYSANDE! Och det viktigaste av allt: DE FUSKAR INTE! Guses vilken lättnad! Fast de får ha ämnet framför sig för varje rond, så att de inte behöver klippa bort jättemycket av inspelningen där frågan "vad var ämnet nu igen...?" ställs. Men det är klart, har de varit med i 11 år (som Hans Rosenfeldt) så har ju en viss professionalism formats. Men stackars Peter Settman har en bit kvar innan han får så många ord med i leken... Veckans kanonmat, har han blivit kallad av Kajsa Ingemarsson... Men det var superkul och vi var där i 2,5 timme för inspelning av två program. En massa kul försnack och mellansnack och fika. Det verkar som om de inte klipper särskilt mycket alls, när de väl trycker på inspelningsknappen.

Passade också på att besöka Nordiska Muséet och titta på den kuliga utställningen om samlingar. Värt besöket! Den som blev utnämnd till den bästa, var samlingen med Pez-automater! Annars var det allt från filmaffischer till kritpipor, melonsaker och Porschemodeller. Det var kul även för en liten kille!

Dock har han passat på att berätta det första han gjort, för samtliga han stött på (servitriser, medresenärer på tåget m.fl.) att "pappa lamla koteln, illa umpan (alternativt "uvve" eller "almen"). Detta har ju aldrig hänt i verkligheten (åtminstone inte efter Skrutten föddes, det lilla jag vet), men är nu en vedertagen sanning. På dagis undrar de hur S egentligen mår då lillkillen med sådan inlevelse vid varje frukostbord berättar att hans pappa skadat så många kroppsdelar...

Nej nu är det dags för lite fika och sedan måste jag förbereda morgondagens 15 minutes of fame.