Lizenka

Jag har fått ryggskott! Helt otroligt. Snacka om att det känns löjligt att inte kunna ta på sig strumporna själv. Man är ju liksom inte sjuk på riktigt, som om man skulle ha hög feber eller kikhosta. S plockade fram en plockkäpp åt mig igår som han lagat till mamsen. Det räcker inte med att man i sin åldersnoja försöker balansera mellan "forever young" och "tant", utan att raskt på några dygn hamnat vid cirkus 80.

Om det här inte gradvis blivit bättre på 2-3 veckor röntgar man ryggen. Egentligen är jag ju rätt nöjd med att det "bara" är ryggskott. Det kunde ju vara något mycket värre. 2-åringen gör så gott han kan och hjälper till eftersom att "mamma yggen ont". Fick hjälp av C imorse att klä på och frakta det lilla barnet på dagis. Det blev hon som fick det lite svettigt istället för mig, som vid sådana påklädningstillfällen verkar utbrista ett ord ganska ofta, Det blev jag uppmärksam på en morgon när sötungen utbrister "sockblyt". Mamma måste sluta med att få psykbryt...