Att vara tvåochetthalvt
Av någon anledning gick det inte ladda upp en matroshka...
Ibland skulle jag vilja vara tvåochetthalvt. Som Skruttungen. Jag känner så med honom när han är superarg eller jätteledsen. Stackarn har fått mammas humör och pappas tjurighet. Jag vill också ibland kasta saker som han gör, eller gråta hysteriskt och hejdlöst för att det sedan i nästa stund nästan är som bortblåst. Så'n är jag. Men jag har jobbat med mig själv och går att ha i möblerade rum och på lokal. jag brukar visualisera att jag kastar något. Det är bra. Fantasi har jag. Eller så gör jag som igår kväll när vi hade viljornas kamp Skrutten och jag. Jag gav mig själv time-out. Har fattat nu att jag måste välja mina strider med det lilla barnet. Han ger sig inte. Det spelar liksom ingen roll. Man måste vänta ut honom. Minsta lilla uns av ultimatum i min röst, och han vägrar. För att inte behöva bråka HELA tiden väljer jag att mestadels använda min bestämdaste sida om han försöker göra något farligt eller alltför smärtsamt, slå sönder något eller om han försöker vara dum mot någon annan (alternativt vara oförskämd). Det är liksom tillräckligt många tillfällen.
Till exempel, igår gjorde han bilracerbana av toalettpapper i hela huset. Det hade varit taskigt om det varit det sista toalettpappret, men nu var det inte det. Alltså hakade jag på och vi körde racerbil hejvilt. Vill man diska och göra "pannkakssmet" i diskhon och kladda och skvätta? Visst, kläder går att byta och vatten kan man torka upp. Undrar när man kommer att tänka: Shit, vad fel jag gjorde..."
Ibland skulle jag vilja vara tvåochetthalvt. Som Skruttungen. Jag känner så med honom när han är superarg eller jätteledsen. Stackarn har fått mammas humör och pappas tjurighet. Jag vill också ibland kasta saker som han gör, eller gråta hysteriskt och hejdlöst för att det sedan i nästa stund nästan är som bortblåst. Så'n är jag. Men jag har jobbat med mig själv och går att ha i möblerade rum och på lokal. jag brukar visualisera att jag kastar något. Det är bra. Fantasi har jag. Eller så gör jag som igår kväll när vi hade viljornas kamp Skrutten och jag. Jag gav mig själv time-out. Har fattat nu att jag måste välja mina strider med det lilla barnet. Han ger sig inte. Det spelar liksom ingen roll. Man måste vänta ut honom. Minsta lilla uns av ultimatum i min röst, och han vägrar. För att inte behöva bråka HELA tiden väljer jag att mestadels använda min bestämdaste sida om han försöker göra något farligt eller alltför smärtsamt, slå sönder något eller om han försöker vara dum mot någon annan (alternativt vara oförskämd). Det är liksom tillräckligt många tillfällen.
Till exempel, igår gjorde han bilracerbana av toalettpapper i hela huset. Det hade varit taskigt om det varit det sista toalettpappret, men nu var det inte det. Alltså hakade jag på och vi körde racerbil hejvilt. Vill man diska och göra "pannkakssmet" i diskhon och kladda och skvätta? Visst, kläder går att byta och vatten kan man torka upp. Undrar när man kommer att tänka: Shit, vad fel jag gjorde..."
Kommentarer
Trackback