Lizenka

Nu är skruttungen nybadad och allt från sandlådan och fredagsgodispåsen är borttvagat. Han har ett spännande förhållningssätt till godis. Vissa bitar förkastar han direkt efter ett litet slick. De godkända tuggar han lite på och sedan spottar han ut dem. Helst på mamman... Om mamman inte är tillräckligt uppmärksam och märkt att godisen är färdigtuggad så att hon har sträckt fram handen... Han får alltså inte i sig särskilt mycket. Har trott att godiset varit fel bara, men även om han väljer själv eller jag väljer åt honom redan beprövade kort är det samma visa. Känns lite knäppt att behöva ge honom kombinationen godispåse och spottkopp, liksom. Men han vill ju ha, fast ändå inte, typ. Min filosofi med godis är att det inte ska vara så "laddat". Man kan äta någon bit fastän det inte är lördag, eller fredag som fallet snarare är hos oss. Tror att det kanske faktiskt annars kan bli en ren sockerchock om det ska koncentreras till ett speciellt tillfälle under veckan. Och om vi äter något så måste ju han få, det är ju givet. Nu äter ju inte vi så himla mycket snask, men det händer ju lite då och då. Och så tror jag att om man aldrig får smaka, så kanske man blir som en hundvalp när man kommer någon annanstans där det bjuds. Men, men, det är lätt att vara klok nu, i alla fall tro att man är. Sådana här småttingar kommer ju liksom inte med en manual vid leveransen. Fastän alla mammor och pappor gör sitt bästa så kommer sönerna och döttrarna att sitta där i terapi vid sin 30-årskris och gråta över alla generalfel och orättvisor deras föräldrar gjort sig skyldiga till i deras barndom.

Däremot ÄLSKAR han frukt. Och äter många varje dag... Nästan så att jag ibland är rädd att han ska få ont i magen. Ofta vill han hellre ha ett päron eller banan än något annat. Hoppas att det håller i sig!