Lizenka

Idag är jag ledig, klämdag! Skruttungen och jag har varit till Momma och sedan varit och handlat på Konsum. Nu sover han middag. Lite mysigt att vara hemma så här utan stress att passa tider utan man kan låta saker och ting bli som det kommer. Önskar bara att det skulle funka att han kunde vara ute och leka utan att behöva vaktas varje sekund. Hade det funnits staket hade man kanske inte behövt stå bredvid honom precis hela tiden. Vi får fixa någon lösning. Trafik är alldeles för nära, sjön likaså. Morbror har beställt en lekstuga åt honom att ha ute på gården. Ska försöka ordna en riktig sandlåda också, vi köpte en pytteliten i plast förra året, med lock för att hindra att den blev kissplats för kvarterets alla katter, inklusive vår egen. Tror inte att den upplevs lika rolig i år. Borde inte vara allt för avancerat att snickra ihop en (fast jag har ju aldrig gjort det, så jag kanske ska vara tyst, särskilt eftersom att det knappast ska bli jag som gör det heller). Ska titta lite och se om de går att köpa färdiga till ett rimligt pris.

Har klarat min tenta! Fick dessutom VG fastän jag råkade skriva att ungdomarna i det förindustriella bondesamhället i Norrland till stor del kunde bestämma själva vem de skulle äta. Naturligtvis var det meningen att de skulle äkta varandra och inte bli transformerade till kannibaler av mig, för riktigt så eländigt var det inte. När jag upptäckte felet hade jag redan skickat in tentan och "lammkött" fick en helt annan betydelse för mig i det ögonblicket...

Läser Marian Keyes senaste bok "Anybody out there?". De har precis kommit ut på svenska, men inte i pocket ännu. Hittade den på engelska i pocketform på Arlanda häromdagen och kunde inte låta bli. Den handlar om den hysteriska irländska familjen Walsh som hon tidigare skrivit några böcker om (en i taget av systrarna i familjen är huvudperson i varje bok), som t.ex. Vattenmelonen och En oväntad semester (som är fantastiskt roliga och härlig läsning). I "Anybody out there" avhandlas Anna. Böckerna är vasinnigt roliga, och mycket vinns på att läsa dem på engelska, det försvinner en massa kuligt i översättning. Och jag hade förväntat mig samma fniss och igenkännanden i den här boken. Fnissat har jag åt och med Anna också men... hon har även fått mig att gråta. Helst skulle jag vilja lägga bort boken men jag kan inte, måste få veta hur det går. Hon har verkligen lyckats beröra mig på ett sådant sätt jag inte trodde att hon skulle kunna. Rekommenderas varmt, men man ska inte vara pe-em-essig eller känna sig lite allmänt dämpad när man tar sig ann den.

 

Kolla in en härlig hemsida om boken http://www.anybodyoutthere.co.uk/

Och Marian Keyes hemsida http://www.mariankeyes.com/