Helg!



Och nu är det helg! Och snart är det jul! Tänker vara ledig en massa dagar. Från den 21 december till den 7 januari. Lyx!

Och om cirkus en vecka kommer bänkskiva. Måste vara den mest efterlängtade köksbänkskivan någonsin. Hur ska det annars bli lussebullar? Bananfudge? Havreflarn? Valt tapet också. Fondvägg med gigantiska maskrosbollar! Det kommer alltid att vara sensommar i vårt kök.

Käre  S som jag delar efternamn med, har fått mig att fatta att parabolen redan sitter uppe... Tur att man har koll! Problemet, att vi fortfarande inte har tv, sitter i att han inte funderat klart över hur sladden ska dras här inne... Kanske jag också borde vara delaktig i funderandet, men mitt förslag är ju helt sonika att man borrar ett hål i väggen som man sedan döljer med ett skåp, alternativt en stol... Men den lösningen håller inte riktigt i vårt hushåll. Och hemskt mycket längre än så har inte jag tålamod att fundera just nu. Alltså får jag ha nyhetsabstinens ett tag till. Det är faktiskt nyhetssändningarna som jag saknar mest. På morgnarna. Så fort det går att vänja sig vid att göra annat än att titta på tv, och man inser hur mycket tid som faktiskt ägnas åt att ligga i soffan stirrandes.

Det är kallt ute. Tar man på sig täckbyxorna? Njäää. Långkalsonger? Knappast. Mitt nästa klädinköp? TÄCKKJOL!

Att vara tvåochetthalvt

Av någon anledning gick det inte ladda upp en matroshka...

Ibland skulle jag vilja vara tvåochetthalvt. Som Skruttungen. Jag känner så med honom när han är superarg eller jätteledsen. Stackarn har fått mammas humör och pappas tjurighet. Jag vill också ibland kasta saker som han gör, eller gråta hysteriskt och hejdlöst för att det sedan i nästa stund nästan är som bortblåst. Så'n är jag. Men jag har jobbat med mig själv och går att ha i möblerade rum och på lokal. jag brukar visualisera att jag kastar något. Det är bra. Fantasi har jag. Eller så gör jag som igår kväll när vi hade viljornas kamp Skrutten och jag.  Jag gav mig själv time-out. Har fattat nu att jag måste välja mina strider med det lilla barnet. Han ger sig inte. Det spelar liksom ingen roll. Man måste vänta ut honom. Minsta lilla uns av ultimatum i min röst, och han vägrar. För att inte behöva bråka HELA tiden väljer jag att mestadels använda min bestämdaste sida om han försöker göra något farligt eller alltför smärtsamt, slå sönder något eller om han försöker vara dum mot någon annan (alternativt vara oförskämd). Det är liksom tillräckligt många tillfällen.

Till exempel, igår gjorde han bilracerbana av toalettpapper i hela huset. Det hade varit taskigt om det varit det sista toalettpappret, men nu var det inte det. Alltså hakade jag på och vi körde racerbil hejvilt. Vill man diska och göra "pannkakssmet" i diskhon och kladda och skvätta? Visst, kläder går att byta och vatten kan man torka upp. Undrar när man kommer att tänka: Shit, vad fel jag gjorde..."

Beroende...



Jag måste nog erkänna att man nog är lite beroende av internet...

Har nu fått tillfälligt låna ett modem med tillhörande antenn som funkar med 3G-masten som finns mitt i byn. Fantastiskt! Det går lite långsamt, men mycket bättre än ingenting. 

Då vi ännu inte har vare sig någon tv uppsatt på väggen inne eller en parabol på väggen ute, känns det ganska skönt att kunna surfa lite. 

S är på tjänsteresa och kommer hem natten mot måndag. Han ringde och berättade att det var 32 grader varmt... Grattis! Och han avskyr värme! Och jag sitter i kylan och snön!

Nu kommer Skrutten och vill vara med...