Lizenka

Vad har jag åstadkommit den här helgen? Inte mycket. Varje helg när söndagkvällen kommer är jag lika besviken över hur lite av allt det jag tänkt mig som faktiskt blivit av. I alla fall under vinterhalvåret. Det här mörkret är inte bra för själen. Jag funderar på om sådana där ljusterapilampor funkar. Känns livet lite lättare att leva på vintern om man använder en så'n? Det är kanske värt att pröva.

Kylan är okej förutom att jag önskar att jag slapp strumpor! Är barfota så långt in på hösten som det är möjligt. Inomhus åker strumporna av. Ja, och så var det ju det där med köldeksemen som gör att mitt ansikte är fullt av röda bölder. Och att det är torrt och kallt och för lite sol på kroppen ger kliiga eksem på armar och ben också. Och jag använder inte fön så håret fryser till is på morgonen för att det inte hinner torka. Just det, is, jag glömmer alltid bort att man måste ha tid till att skrapa rutorna på bilen, så en akademisk kvart blir snarare 25 minuter på morgonen. Och mina händer är konstant nariga eftersom att precis som jag inte gillar strumpor på fötterna gillar jag heller inte vantar på händerna. Och har jag vantar, tappar jag snabbt bort en av dem så att samlingen av omaka vantar växer ännu mer. Elda är heller inte så kul, särskilt inte när man har glömt bort det under en kväll så att det hunnit bli kallt i huset och man vaknar huttrandes på morgonen. Det tar en stund längre att klä på ett barn också. Fleece och overall och vinterskor. Kylan kanske inte är så okej, after all...

Men hursomhelst, mörkret är värre! Tack och lov har det kommit lite snö så att det inte är alldeles becksvart! Älgar på vägen syns bättre med snöig bakgrund. Det känns bra då jag och kollegan ska köra 100 mil tur och retur i veckan.

Men hur sunkigt allting än känns, sådär någon gång ibland, kan man alltid låta sig flyta bort och lyftas upp av musik. Varsågoda, här kommer några exempel!