Lizenka

Jag har absolut inget lokalsinne. Har aldrig haft. Om någon frågar mig vartåt norr ligger, kan jag bara skratta. Väderstreck är tydligen något som man anses ha i ryggmärgen, men sådant är inte fallet med mig. Om jag har kört själv (absolut inte bara varit passagerare) eller promenerat några gånger kan det gå bra. Hemma kan jag fråga 100 gånger om vägen, jag uppfattar oftast bara absolut första delen av en instruktion, sen måste jag stanna och fråga igen,

Så att jag idag innan middagen, beslöt mig för att ta en promenad (utan karta, att gå med karta är skämmigt, det finns inga turister här) var ganska våghalsigt, då jag under alla mina besök här alltid haft chaufför, aldrig gått till fots en längre sträcka ensam när det varit mörkt. När jag väl upptäckte att jag inte visste åt vilket håll jag gick åt på alla gator härs och tvärs, slog det mig att jag inte alls kom ihåg vad gatan heter där jag bor... Och allt på alla gator ser likadant ut! Inget som sticker ut som man kan hänga upp minnet på. Promenaden tog 70 minuter istället för 20... Men jag hittade hem till slut! Efter att ha svängt några gator hit och dit åt det håll jag trodde att jag borde gå åt ,såg jag välbekanta torn på en kyrka som ligger bredvid hotellet.

Naturligtvis kunde jag ha frågat någon om något vettigt, eller ringt någon. Men kunde inte förmå mig. Varför var just det så himla pinsamt och jobbigt? Kanske för att man inte vill att folk ska tro att man är en hjälplös utlänning, för första gången i Ryssland, och dessutom ett hjälplöst fruntimmer? Går det min ära förnär? Kanske. Folk kan ju inte veta att jag ALLTID är så här, oavsett i vilken värld jag befinner mig!

Jag fick åtminstone lite motion idag