Att "förhandla" med sitt barn



Idag har jag fått min son att uppskatta att gå till frisören genom att muta honom med att få välja tidning i tidningshyllan på affären och sedan uppmuntrat honom till tuppkam i valfri färg... Kommer jag att vara lika tjänstvillig om, låt oss säga,  sisådär 10 år? Kommer jag att se det som lika sött och gulligt? Tveksamt... Jag slätar över min muta med att kalla det för "förhandling" och sedan klappar jag i händerna när han väljer att få sitt hår rött. Fantastiskt hur jag redan märker att min dubbelmoral kommer att bli jobbig...

Har dokumenterat mitt underverk (sonen) så att fadern (kanske lite hans underverk också) som är i Stockholm ett par dagar ska få se. Och kanske det är fantastiska foton för framtida studentplakat?

Har även varit tvungen att få Skruttungen att bada... Inte lätt. Han har tidigare älskat att bada men har plötsligt bestämt sig för att både badning och duschning är skräckmoment. Alltså badar mamman tåg, bilar, geggar med tvålkritor... Ja, hade jag bara för några år sedan kunnat se mig själv idag... Som den där litemerattlevaförmedpensionsförsäkringsreklamen! Men efter en timme kände jag mig som Ceasar! Supermamman hon kom, hon såg och hon segrade! Badet ikväll för att få bort illandes rött hårfärgsklegg ur tuppkam föregicks inte av någon strid (däremot fick vi turas om att tömma muggar med vatten på varandra...).

Har fått ommålat på mitt kontor. Valde grönt. Lugnande, har jag hört. Tyvärr är jag lite rädd att kanske färgen jag valt (lite mot inrådan) är lite för lik klegget de använde i min barndom hos tandläkaren för att göra tandställningsavgjutningar (som jag fick uthärda ett flertal gånger med resultatet att det nu är uppenbart att inget skulle ha gjorts på det vis det gjordes, för det blev bara sämre) eller väggarna i ett av mina ryska studentrum. Inget av detta är något jag vill sitta och bli påmind om på jobbet. Hoppas att det är lite av en annan nyans imorgon när färgen torkat... Men i vilket fall som helst så är det en färg tillräckligt neutral för att någon annan ska kunna överta rummet om så skulle vara fallet, och det är inte längre orangemurrigt och deprimerande. Snacka om att kulörer påverkar en! Har hört att man kan vara allergisk mot färger också, typ blått, fast exakt hur det går till har jag aldrig lyckats klura ut.

Nu ska jag försöka sova. Skrutten sade "godis, mamma godis" i sömnen natten som var. Man önskar lika goda drömmar inatt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback