Lizenka

Alltså, idag har jag gjort något som annars bara ses på film... Jag har gått in i en dörr... Min näsa värker och rinner och det gör fasligt ont att snyta sig... Ska gå ut ur en affär och går rakt in i glasdörren! PANG! Och eftersom att min näsa är ett av mina mest prominenta drag, tar näsbenet den värsta smällen. Det svartnar för ögonen och alla kunders blickar vänds mot mig och ackompanjeras av förskräckta utrop. Alldeles innan har butiksinnehavarinnan bjudit mig på fest, fastän vi bara är flyktigt bekanta. Tror att hon just i det ögonblick hon försöker övertyga mig om att sätta mig ner och springer efter ett glas vatten (varför ska man alltid försöka få folk att dricka vatten i alla konstiga situationer?) ångrade detta infall... Är nästan rädd att det blivit en spricka, fast det kanske borde vara mer svullet då? Kanske är blå över halva ansiktet imorgon?

- Vad har hänt med dig då?
- Äh, jag har gått in i en dörr bara.
- ( Ja, säkert... )

Och imorgon ska S vara med på en mässa i ett underhållningsarrangemang där han representerar företaget han jobbar på. Och där står hans fru bland publiken med svällande snok... Fantastiskt så det kan bli!

Min gamla latinfröken sade en gång att när man är vimsig, så är det bara tecken på yttersta koncentration. Jo, och det är ju sant, fast man ägnar sin koncentration på något helt annat än t.ex. stängda dörrar eller stolsben som är i vägen för tårna eller glasögon som finns på platser där man sätter ner sin rumpa. Tyvärr så är ofta en massa saker på fel ställen för min del och det yttrar sig i diverse blåmärken. S brukar fråga: "Men ser du aldrig var du går och sätter fötterna?", efter att jag utstött ett skri (han har slutat titta efter vad som hänt och komma springande till undsättning).  Men jag kan väll inte gå och titta på fötterna hela tiden! Då slår jag antagligen bara något annat...