Och stämningen infinner sig...
I fredags fick jag nästan en chock när jag insåg att 1:a advent var i antågande! Men baske mig lyckades jag inte PÅ RÄTT DAG ha fått upp stjärnor, ljusstakar och något alldeles extra för min del, julgardiner. Prylarna kommer ju fram varje år, men det är mer tur än skicklighet om jag lyckas få till det i tid. Alla andra har rena sagovarianter i fönster och på sina tomter och hos mig brukar det i jämförelse vara skrattretande.
Vi återgår till gardinerna. Jag vill inte ha mönster som stör och gör att det blir plottrigt, helst ha enfärgade saker Och om det är enfärgat ska det helst passa in i de andra färgerna som finns i rummet. Och hur ofta matchar tomterött med något...? Men i år var jag djärv och satte upp klarröda längder med vita tomtehistorier bredvid (haft dem i åratal men inte förmått mig använda dem). Och ser man på... Det blev riktigt mysigt, juligt och helt okej! Nissarna måste inte passa i färgskala till tapeten! Det funkar i alla fall! jag har spräckt en livslögn! Vem vet vad jag nu kan hitta på :-)
Tog med mig sonen till affären för att han skulle få välja egen ljusdekoration till sitt rum. Tyvärr hade jag gjort en misskalkylering, kanske skulle ha varit mer uppmärksam när pappan berättade att han klivit upp med pojken 04:15 och borde förstått att han vid lunch både var a) hungrig och b) TRÖTT. Ingen bra kombination. Inget bra heller när (ursäkta) puckona på affären berättar att den blinkiga coola adventsstjärnan i skyltfönstret bara var "dekoration". En trött, hungrig 3-åring vill inte höra detta. Ej heller hans mamma. Alltså ägnades all uppmärksamhet (från sonen, sen också helt naturligt från mamman) på en klargul monstertruck med eldflammor. Inga förklaringar om stundande julklappsutdelningar och att tomten minsann kommer med coola presenter till snälla barn, att man måste vänta och blablablabla, funkade över huvud taget. Alltså befann jag mig för första gången i den situation jag alltid bävat för och som jag tyckt synd om alla andra föräldrar över när jag sett det hända. Det var dags för "skrikagråtahysterisktförfullhalsochsparkaliggandespågolvet"-traumat. Om ungen åtminstone inte blivit påklädd fantastiska high-tech ytterkläder (det var 17 minusgrader) kanske han inte varit så förbaskat hal. Det gick helt enkelt inte att lyfta upp honom när han sprattlade och spjärnade emot! Dra honom efter golvet funkade ju inte. Men viljornas kamp tänkte jag inte förlora. "Jamen glo ni!" - tänkte jag, till alla runt omkring och bet ihop. Jag var helt slut när vi väl kom hem!
Nästa dag gick vi till samma affär igen. Också till avdelningen med alla prylar. Men något måste nog ha fastnat hos den lille mannen när han tar mig i handen, går fram till en leksak och säger: "Mamma, den här önskar jag mig i julklapp" för att sedan lugnt följa med mig vidare.
Paraplyer!
Tåg
Har stoppat Skrutten i säng och ska stryka något plagg att ta på mig imorgon. Ska till Östersund för möte hela dagen och sedan bege mig till Skellefteå tillsammans med kollegan. Helt fantastiskt egentligen att det ska vara så omständigt att ta sig till Skellefteå att det är enklare att köra 50 mil enkel väg än att använda sig av något annat transportmedel. För att ta sig direkt till Skellefteå måste man först flyga till Stockholm. Annars måste man flyga till Umeå och sedan ta en buss, alternativt en hyrbil. Man kan också åka buss till Umeå och sedan ta sig därifrån på ett sätt eller annat. Och inget av dessa alternativ gör att man kommer fram någon som helst rimlig tid.
Kommer hem igen torsdag kväll. Ska anstränga mig för att inte plocka mer med prylar än det ryms i den lilla ryggsäcken. Fast jag vet ju att jag kommer att försöka stuva mer mer prylar i handväskan (läs bagen) istället. Hittar alltid spännande saker i handväskan som blivit kvar efter någon trip någonstans. Leksaksbilar, tandborstar, godis, pocketböcker, gamla biljetter, CD-skivor, 7 olika sorters läppglans...
Jag och Skruttungen skjutsade pappan i familjen till bussen då han ska bege sig med nattåg till Göteborg. Men jag läste nyss att det varit problem under dagen då banverket inte lyckats hålla strömförsörjningen till tågen i Mälardalen, eller hur det nu var. Alltså har alla tåg norrut blivit kraftigt försenade. Undrar när han kan tänkas komma fram...han som verkligen avskyr att åka tåg! Jag däremot älskar att åka tåg! Man har med något fantastiskt att läsa och man vet att man inte kan göra så mycket annat än att bara sitta där och njuta av en bra berättelse och stoppa i sig smågodis =)
Här kommer en tåglåt, Thomas Andersson Wij med Sena tåg =)
Söndagkväll...
Vad har jag åstadkommit den här helgen? Inte mycket. Varje helg när söndagkvällen kommer är jag lika besviken över hur lite av allt det jag tänkt mig som faktiskt blivit av. I alla fall under vinterhalvåret. Det här mörkret är inte bra för själen. Jag funderar på om sådana där ljusterapilampor funkar. Känns livet lite lättare att leva på vintern om man använder en så'n? Det är kanske värt att pröva.
Kylan är okej förutom att jag önskar att jag slapp strumpor! Är barfota så långt in på hösten som det är möjligt. Inomhus åker strumporna av. Ja, och så var det ju det där med köldeksemen som gör att mitt ansikte är fullt av röda bölder. Och att det är torrt och kallt och för lite sol på kroppen ger kliiga eksem på armar och ben också. Och jag använder inte fön så håret fryser till is på morgonen för att det inte hinner torka. Just det, is, jag glömmer alltid bort att man måste ha tid till att skrapa rutorna på bilen, så en akademisk kvart blir snarare 25 minuter på morgonen. Och mina händer är konstant nariga eftersom att precis som jag inte gillar strumpor på fötterna gillar jag heller inte vantar på händerna. Och har jag vantar, tappar jag snabbt bort en av dem så att samlingen av omaka vantar växer ännu mer. Elda är heller inte så kul, särskilt inte när man har glömt bort det under en kväll så att det hunnit bli kallt i huset och man vaknar huttrandes på morgonen. Det tar en stund längre att klä på ett barn också. Fleece och overall och vinterskor. Kylan kanske inte är så okej, after all...
Men hursomhelst, mörkret är värre! Tack och lov har det kommit lite snö så att det inte är alldeles becksvart! Älgar på vägen syns bättre med snöig bakgrund. Det känns bra då jag och kollegan ska köra 100 mil tur och retur i veckan.
Men hur sunkigt allting än känns, sådär någon gång ibland, kan man alltid låta sig flyta bort och lyftas upp av musik. Varsågoda, här kommer några exempel!
John Lee Hooker
En utmaning...
Fick den här utmaningen av en vän: http://deanne.blogg.se/
Inte helt enkelt...
- Länka till den som utmanat dig och sätt dess regler på din blogg.
- Berätta 7 saker om dig själv både alldagliga och knäppa.
- Utmana 7 stycken i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till de.
- Låt de få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.
1. Är en "multiple sneezer", vilket inenbär att jag aldrig bara nyser en gång utan minst 10, jag kan hålla på och nysa i en halvtimme...
2. Har åkt svarttaxi med en ambulans...
3. Böcker är något av det bästa som finns!
4. Har en inbyggd akademisk kvart...
5. Jag ÄLSKAR att shoppa!
6. Alla insekter som ger några som helst ljud ifrån sig är fullkomligt skräckinjagande! Även om de inte låter eller skapar ljud men avsikligt eller oavsiktligt finns på samma ställe, ett "kryll", kan de också skapa panikkänslor.
7. Kan bli så nervös av att framträda inför folk att jag nästan kräks!
Jag håller med Deanne om att det blir ett problem att skicka det här och utmana sju personer. Jag känner bara tre som bloggar, så nu http://lizaps-blogg.blogspot.com/ och http://lodka.blogg.se/ är det er tur!
Iver!
Som i kommentar påpekats är ju julafton i år alltså INTE på en måndag. Tyvärr. Det måste ha varit min iver som fått mig att bortse från 48 timmar, nedräkningen går helt enkelt inte fort nog.
Men en onsdag är ju heller inte så tokigt. Man jobbar måndag, ger upp vid lunchtid tisdag för att bege sig hem och plocka fram julgranspynt! Julgranar ska pyntas kvällen innan julafton och ingenting annat! När jag och mina syskon var små klädde mamma granen när alla barn gått och lagt sig så när man vaknade på julaftonsmorgon var det verkligen stämningsfullt med den tända granen. Att den stora anledningen för mamsen var att det var enklast att göra det själv gör detsamma, effekten var härlig. Jag för med mig traditionen att det ska göras sent på kvällen, dagen före julafton, men Skrutten kan få vara med =)
Att vara glad och att vara arg
Som ni ser här till höger är det nedräkning till julafton! Och i år är det så finurligt att julafton är på en måndag så att man kan vara ledig extra länge =) Är på julklappsköparhumör!!! Jag har nu införskaffat 15 stycken. Och det är massor kvar. Jag ÄLSKAR att köpa julklappar. Hitta på roliga saker och dessutom fullständigt legitimt att göra av med pengar!
Skrutten har en imaginär crossbana. Där utspelar sig allt. Allt han hör eller ser händer också där. Eller allt som han önskar skulle vara på ett visst vis, är exakt just så på hans crossbana. "Mamma, på min crossbana, där kan man... Mamma, på min crossbana, där får man... och där finns..." Nu har han även en crossbana i England. Den dök upp efter att kusinen fått jobberbjudande där och Skrutten måste ha hört att vi pratat om det. Det är riktigt intressant att diskutera crossbanorna med honom. Man får mycket information om hur han tänker, vad han tänker på och hur han skulle önska att saker och ting var.
Häromdagen frågade jag honom vad som gör honom glad och vad som gör honom arg. Han svarade att det som gör honom glad är... ja, vad tror ni, hans crossbana! "Och mamma, jag blir arg när ingen lyssnar på mig, och lite ledsen också..." Jag blir så oerhört imponerad av att han kan sätta ord på det. Och jag kommer att anstränga mig ännu mer för att verkligen lyssna. Och jag förstår att min lille kille inte är fullt så liten längre, han börjar bli "stor", ingen bäbis längre utan 3 år och 7 månader, med allt vad det innebär.
Den här veckan blir det en dagstur till Stockholm i jobbet, annars blir jag på hemmaplan. Nästa vecka en sväng till Skellefteå och veckan därpå Stockholm igen i några dagar. Man tackar och bockar över en mormor och en farmor och en farfar!
Nämen... Va!?
Den ena dagen är inte den andra lik. Och om man visste i förväg hur en dag skulle förlöpa, hur mycket skulle man ändra då i sitt eget beteende, reaktioner, ordflöden?
Imorgon är det fredag. En hel arbetsvecka som förflutit utan att något över huvud taget blivit som jag tänkt. Det är egentligen en av de saker som jag gillar med mitt jobb, men det är samtidigt ganska utmattande.
Har kompletterat min samling av Marian Keyes' böcker så att jag nog nu har alla! Och jag har halva kvar av femte delen av Stephen Kings serie om det Mörka Tornet "Vargarna i Calla". I helgen ska jag läsa böcker och äta lördagsgodis. Det ser jag verkligen fram emot!
Humle fastnar i hår!
Idag kan jag åtminstone vara LITE nöjd med mig själv. Klippt ner buskar, jävlats med humle och tillhörande snören, plockat bort/in leksaker från gården/gräsmattan, tömt blomlådor och allt sån't som ska göras innan snön blir för djup.
Längtar redan efter sommar... Huden i mitt ansikte säger mig att det blivit för kallt, och idag var det ändå plusgrader! Får kliiga böldeksem av kyla som bara cortison och arbetskamrat G:s hemkokade salva hjälper mot. Jag VET att jag inte levde i det här klimatet i mitt förra liv. Mitt temperament är ett vittnesbörd för detta också!
Har idag för första gången i mitt liv gjort trolldeg, då sonen ville "dega" och all playdolera (med reserv. för stavning) torkat ihop till något äckligt. Grön ville han ha degen, och han har ju inte hunnit få samma associationer som en själv, då jag för min inre syn ser hur den enorma klumpen ska knölas in i min mun för att bli ett avtryck till tandställning...
Nu måste jag se till att Skruttungen inte somnar framför Bolibompa!
Bäää!
Efter nostalgitrippen med Drutten måste jag bara tipsa om ett nutida alldeles fantastiskt barnprogram! Både jag och sonen tycker att det är jättekul. Dock tror jag att vissa underfundigheter är mer riktade till föräldrarna än till barnen =)
Kolla in fåret Shaun på http://www.shaunthesheep.com/
Där finns filmsnuttar, spel och pussel.
Att drutta
Kommer ni ihåg Drutten och Gena? Jag har starka minnen av det barnprogrammet. Naturligtvis hade man ingen aning om att det var ryskt. Alldeles nyligen fattade jag också att Drutten är en direktöversättning av det ryska namnet Cheburashka, som betyder precis det, någon som druttar. Att drutta är inte ett ryskt verb jag använder dagligdags... Jag minns även att det fanns druttentablettaskar. Om jag blundar kommer jag ihåg hur de smakade =)
Har fått berättat för mig att jag hade lite svårt för att uttala namnen på mina idoler. Ur min mun kom "Dlutten å Killekillkoko" istället för Drutten och Krokodilen Gena... Intressant hur barn kan kasta om bokstäver och få till något som för oss vana uttalare kan verka totalt tungvrickande. Min son har problem med att uttala "mjölk". Istället säger han "mlöjk", vilket jag tycker är tusen gånger svårare!
En kombination av två filmfavoriter, "Drutten & Gena" Och "Starwars"
Morgonpigg!
Jag har haft en jättebra resa, men det är skönt att vara hemma igen!
Jag har under en längre period haft mycket svårt att ta mig upp på morgnarna. Varit gråtfärdig när det varit dags att stiga upp. Tröttheten har varit förlamande. Men vad kan inte lite jet lag göra!!! 04:30 imorse pigg och nyter! Kanske måste försöka skjuta lite på det, man behöver ju inte sikta på overkill, särskilt inte när vi ska ställa om våra klockor mot vintertid nästa helg. Men ändå. Underbart!
I helgen måste utemöbler in (ja, jag vet jag är långsam...), leksaker plockas bort. Hela tvättstugan är full med prylar från källarutrymmet i förra boendet, och det har stått där några veckor för länge. Får inte ha för höga ambitioner, men något borde jag får gjort. Kommer nog aldrig att få något husmoderspris i ordning och reda, men hoppas på att jag har andra talanger och fördelar som uppväger lite =)
Hör musik på radion som fyller hela mig! Vad skulle mitt Sommarprogram ackompanjeras av? Hur skulle mitt liv i musik se ut? Hur kan man leva utan musik? Det finns de som väljer att göra det. Ett mysterium för mig.
AJ!
Jag har en brännskada på på mitt högra pekfinger. Den har jag fått, hör och häpna, genom att plocka ur mitt USB-minne ur datorn. Av någon outgrundlig anledning var den så het att plasthöljet hade smält och jag fick smält plast i handen! Jag är så korkad så jag fattar inte att något sådant är möjligt, att den kan "brinna". Men nu vet jag det. En erfarenhet rikare. En erfarenhet rikare också genom att jag verkligen fått skrivet på näsan att ALLTID ha ALLTING i dubbla uppsättningar. Har suttit på kvällarna och gjort saker som borde ha hunnits med hemma. Det har bokstavligen brunnit upp...
Imorgon bär det iväg hemåt. Klockan är snart tio på kvällen och jag sitter och gruvar mig för att börja packa. Inte för att det inte ska rymmas. Jag har lånat resväskan (som de kallar för "flodhästen") av kollegor och i den ryms allt och lite till. Men så var det det här med övervikten... Jag har väsentligt mycket mer saker nu än när jag kom och då var det på gränsen. Med lite tur lyckas jag trycka ner tillräckligt mycket tunga saker i ryggsäcken för att det ska funka. Måste också hoppas på att de inte väljer att väga den också... Det är inte så mycket för att det kostar pengar, utan för att det här är så förbaskat krångligt! Jag är tillräckligt nervös över flyplatsbyten, att missa flighter och över potentiellt borttappat bagage för att inte vilja tjafsa med det där också.
Har haft avslutningsmiddag med tjejerna på kontoret. Det var jättetrevligt och vi har skrattat så tårarna har runnit. Mycket diskussioner om dråpligheter på grund av språkförbistringar. Har själv en hel del personliga exempel att komma med... Jag har alltså varit på avdelningen för internationella kontakter som har två delar, Europa och Asien/Stilla havet. Naturligtvis talar man på avdelningen engelska, tyska, franska, spanska, japanska, kinesiska och koreanska. Vi hoppas på att någon snart tar sig an svenska =) Dock är det lite svårt för det finns inga här över huvud taget som kan svenska. Det är ju ett faktum som kan vara ett projekt att ta tag i!
Efter 12 dagar börjar ryska ord poppa upp före engelska ord när jag vid olika tillfällen är tvungen att byta språk. Tyvärr kanske det är precis just nu som jag börjar komma i form igen och egentligen borde stanna kvar här någon månad extra. Men det skulle ju naturligtvis inte funka rent praktiskt och inte vill jag vara utan familjen så länge heller. Det är synd att det ska vara så svårt att uppehålla språknivån hemma. Kanske åtminstone kan kolla upp vilka ryska kanaler jag kan skaffa hemma.
Nej, nu är det verkligen dags att packa. Håll tummarna!
Nord och syd
Jag har absolut inget lokalsinne. Har aldrig haft. Om någon frågar mig vartåt norr ligger, kan jag bara skratta. Väderstreck är tydligen något som man anses ha i ryggmärgen, men sådant är inte fallet med mig. Om jag har kört själv (absolut inte bara varit passagerare) eller promenerat några gånger kan det gå bra. Hemma kan jag fråga 100 gånger om vägen, jag uppfattar oftast bara absolut första delen av en instruktion, sen måste jag stanna och fråga igen,
Så att jag idag innan middagen, beslöt mig för att ta en promenad (utan karta, att gå med karta är skämmigt, det finns inga turister här) var ganska våghalsigt, då jag under alla mina besök här alltid haft chaufför, aldrig gått till fots en längre sträcka ensam när det varit mörkt. När jag väl upptäckte att jag inte visste åt vilket håll jag gick åt på alla gator härs och tvärs, slog det mig att jag inte alls kom ihåg vad gatan heter där jag bor... Och allt på alla gator ser likadant ut! Inget som sticker ut som man kan hänga upp minnet på. Promenaden tog 70 minuter istället för 20... Men jag hittade hem till slut! Efter att ha svängt några gator hit och dit åt det håll jag trodde att jag borde gå åt ,såg jag välbekanta torn på en kyrka som ligger bredvid hotellet.
Naturligtvis kunde jag ha frågat någon om något vettigt, eller ringt någon. Men kunde inte förmå mig. Varför var just det så himla pinsamt och jobbigt? Kanske för att man inte vill att folk ska tro att man är en hjälplös utlänning, för första gången i Ryssland, och dessutom ett hjälplöst fruntimmer? Går det min ära förnär? Kanske. Folk kan ju inte veta att jag ALLTID är så här, oavsett i vilken värld jag befinner mig!
Jag fick åtminstone lite motion idag
